Kallelse till återbesök


Nu har jag fått en kallelse till åtebesök, men det blev inte till läkaren som jag hade hoppats på utan den kallelsen var för en röntgen.
På avdelningen sa dom att dom skulle försöka att sätta läkarbesöket och och röntgenundersökningen på samma dag eftersom vi har så långt att åka.
Men nej, antingen fungerade inte det att få två tider på samma dag eller så har dom gjort bort sig på något vis igen. Jag orkar faktiskt inte spekulera i det.
Så ja, nu ska man göra en datortomografi av stora kroppspulsådern, 3 februari på Huddinge sjukhus. Får hoppas att dom låter mig få komma på läkarbesöket också sen som dom har sagt att jag ska gå på.

Men ja, hoppas kan man ju att allt ser bra ut nu, så att jag kan få mitt liv tillbaka och förhoppningsvis börja leva någorlunda normalt.
Ryggen kommer alltid att påminna mig vad jag har gått igenom men jag är även stolt att jag har gjort det. Då har man ju endå fått vara med om någon lite mer ovanlig sak i sitt liv.
Här om dagen så hämtade jag min gamla korsett ifrån min mammas källare, ville se hur den såg ut efter alla år. Den har legat där nere rätt så många år nu. :P
Tänkte jag skulle fota den och visa er den också, men än så länge har jag inte haft ork till det. Men tro mig, den kommer också så småning om.

En vecka efter operationen

Idag har det gått exakt en vecka sen jag opererades andra gången. Det gör fortfarande väldigt ont, men som tur är har jag ju mediciner som jag tar tre gånger om dagen.
Däremot den blodförtunnande sprutan som jag ska ta på mig själv i magen i 10 dagar är inte speciellt rolig då den svider som bara den och jag är inte van vid att själv ge mig sprutor. :S
Men i övrigt går vel rehabiliteringen framåt. Orkar lite mer för var dag som går, men tror det är medicinen Dolcontin som gör att jag mår illa och är väldigt trött. Det är ett morfin preparat.
Min kirurg sa att jag ska komma på återbesök om c:a 2 veckor efter operationen, då ska dom även göra en datortomografi så dom ser att allt ser bra ut fortfarande.
Dom har öppnat upp mitt gamla ärr från 2003 som jag har över bröstryggen. Har ännu inte själv sett hur det ser ut nu eftersom jag fortfarande ha kompresser över såret. Ska ta bort agrafferna och kompresserna på återbesöket sen troligtvis sa dom, annars får distriktsköterskan på vårdcentralen göra det.


Idag ser det ut såhär. Får se sen hur det ser ut under bandaget. Lilla ärret på höften är från 2003 skoliosoperation då dom tog ben där ifrån och satte in i ryggen.



Mitt eget apotek, medicinerna som jag får ta varje dag. :S




Post-op dag 6 och hemgång.


Ja ursäkta mitt uttryck men jag mådde inge bra. ;)


Idag kände jag mig bättre, men ja fortfarande illamående, men nu kände jag mig redo att åka hem! Jag längtade även hem till mina älskade djur. <3
Mamma kom och hämtade mig vid 12.30 och vi var på väg hem. Men då kom vi på att vi måste hämta ut mina mediciner.
Vi var redan en bit från Karolinska så vi tänkte att vi kan vel ta ut dom på Danderyds sjukhus apotek. När vi kom dit så var det stängt! Visst visste vi att det var söndag men tänkte endå att dom har vel öppet.
Men nej, det hade dom inte! Så det var bara att ta upp telefonen och ringa tillbaka till avdelningen och fråga hur vi skulle göra.
Mamma frågade om jag skulle hoppa över medicineringen ikväll och ta ut dom i morgon, med det tyckte inte läkarna så vi fick vända tillbaka till karolinska och där hade dom plockat ihop medicineringen för kvälls ransonen.
Så nu kunde vi äntligen åka hem!

Väl hemma la jag mig på min bäddsoffa, har en loft säng i vanliga fall så den kunde jag ju såklart inte sova i så det blev soffan som gällde.
Operationssåret gjorde ont och det var svårt att somna den natten. Det var väldigt skönt att jag fick medicinerna från avdelningen annars vet jag inte hur det hade gått!

 


Post-op dag 5.

Jao, mitt illamående ville inte bli bättre det fortsatte hela tiden trots att jag fick medel mot det. Ibland hjälpte det men oftast inte.
Nu planerade vi att jag skulle få åka hem då jag var så pass bra och mina paramterar såg bra ut. Jag ville hem, men samtidigt inte. Vi skulle bestämma under dagen hur jag skulle göra.
Tillslut så bestämde vi att vi väntar en dag till, vilket nog kändes bra då jag fick då en dag extra att känna mig bättre.
Mamma, pappa, min bror och min pappas nya fru kom och hälsade på mig den här kvällen. Det var trevligt. Vi gick in till dagrummet och satte oss och tittade på tv med en gammal tant som satt där.
Men tillslut var vi tvugna att gå tillbaka till mitt rum då jag behövde lägga mig ner. Det snurrade mycket i huvudet och mitt illamående blev värre.
Så det var bara att lägga sig i sängen igen och få en tablett mot illamånde.. Sen åkte dom hem och jag somnade.


Post-op dag 4.

Denna dag kom sjukgymnsaten åter. Hon peppade mig mycket och jag kom ur sängen. :P
Hon hämtade gåbordet som man kan stödja sig på och så gick vi en vända i korridoren. Jag mådde illa och det snurrade i huvudet men det gick bra. Sen fick jag lägga mig i sängen igen och så hände inte så mycket mer den dagen.


Post-op dag 3.

Denna dag kom sjukgymnasten och ville få upp mig ur sängen, men pga att läkarna upptäckte att mina blodvärden var låga så lät dom mig vänta med att gå upp ur sängen.
Det visade sig senare att dom inte var så farligt låga iaf så dom behövde inte ge mig mer blod.
Så jag kollade igen på min DVD och lekte med min telefon för att få tiden att gå. Riktigt tråkigt att bara ligga i sängen, men jag var så svag så jag hade inte ork med något annat heller..


Fick syrgas mot mitt illamående, det brukar kunna hjälpa ibland sa dom. :)


Post-op dag 2.

Gjorde inte mycket denna dag heller sov mest..


Post-op dag 1.

18 Januari - Dag 1.

Jag stannade på uppvaket över natten och kördes sen upp till mitt rum vid 11. Mamma berättade för mig att jag hade fått byta rum för tydligen hade det blivit en liten översvämmning på golvet i mitt förra rum. Någonting på övervåningen läckte så vattnet kom från taket. xD
Så nu fick jag ligga i rum 26 istället, fortfarande enkelrum som tur var. ^^ Första dagen så låg jag bara i min säng och sov mest hela tiden, var så otroligt trött!


Tillbaka på avdelningen.


Försökte peta i mig maten som jag fick, men det tog emot väldigt mycket! Sen mådde jag så illa av medicinerna också så det blev inte mycket mat i magen, tur jag hade dropp.


Fortfarande helt groggy..


Fick besök av min syster och hennes pojkvän.


Uppvaket - 17 Januari














Morfinet var min bästa vän på uppvaket. :P

Operationen genomförd, nu var det bara att vakna upp ifrån den också. Jag minns inte mycket av den tiden, var så otroligt groggy och väldigt trött! Kom till uppvaket vid 21 tiden och mamma satt där med mig som sällskap till c:a kl 12 på natten.
Kan ju säga att man kände sig så lagom social, ville bara sova. xD

Bjuder på lite bilder som mamma fotade på mig.

 


Operationsdagen! Dagen med stort D!

Dagen D!

Jag låg i min säng väldigt spänd och nervös på vad som skulle hända under dagen. En sköterska kommer in till mig vid typ 7 har jag för mig och säger att dom snart ska köra ner mig till pre-op.



Den långa korridoren.


Två sköterskor kommer in och säger att nu är det dags! Dom lossar bromsarna på sängen och vi börjar rulla neråt. Nervositeten tätnar och jag ligger stel som en pinne i sängen!
Dom körde in mig i sänghallen och sa hej då och önskade mig lycka till! Efter ett tag kom min narkosläkare och två narkos sköterskor som började med att sätta en droppnål på ovansidan av min hand och elektroder på bröstet.
Dom hänger en liten röd skylt på min säng där det står Hybridsal, så dom vet vilket operationsrum jag skulle in i.
Dom berättade att Hybridsalen är en speciell operationsal, den är väldigt stor och dom har hela tiden utrustning där inne för att kunna ta hand om t.ex akutfall och oförutsedda operationer. Så där inne tyckte dom att jag skulle opereras då dom inte visste om min operation skulle bli allvarlig eller inte.

Efter ett tag rullades jag in till operationsrummet. Jag fick en mask över ansiktet med syrgas och sen sprutade dom in sövningsmedlet i min kanyl, sen var jag bara borta. Allt gick otroligt snabbt! Jag minns från 2003 att jag var så orolig för det här snurrandet i huvudet precis innan man somnar, tyckte det var så obehagligt. Men nej, denna gång kände jag verkligen ingenting, det blev bara svart för ögonen så det gick över förväntan. :)

Ja, sen sov jag djupt och dom började mde sina förberedelser och så för att kunna börja operationen.
Jag har fått det berättat för mig att jag sövdes c:a 07.45 och vaknade igen vid 21 på kvällen, herre jösses vilken lång operation det blev! :O
Operationen har alltså tagit 12 timmar sammanlagt med alla förberedelser och så, men dom opererade aktivt i 9 timmar.
Dom var förberedda på allt, det kunde blivit allvarligt men som tur är blev det inte det. Men det blev steg 2 av operatonen. Hade det blbivit steg 1 så hade operationen räknats som helt komplikationsfri, men det blev den inte.

När dom skruvade ut skruven från aortan så började det att blöda från hålet. Jag förlorade en liter blod och dom gav mig därför 4 påsar blod. Men dom var duktiga och förberedda på det så dom var snabba att sätta en plugg i hålet så det slutade blöda.
Tydligen så hade jag även reagerat på något preparat då jag fick utslag på kroppen som försvan igen efter si sådär 8-9 minuter. Dom gissar på att det kanske var ketoganet, eller nån plasma men dom vet inte.
Men som jag förstod det så ska dom försöka ta reda på det om dom kan.
Så ja, förutom det så gick operationen helt enligt planerna! Jag frågade även om jag kunde få behålla skruvarna och stagen som ett minne. Jag har ju endå haft dom i min rygg i 8 år! Men nej, det gick inte för sig sa dom.. -.-'
Väldigt dåligt tycker jag.. Men men så e det.


 


Nu är andra operationen genomförd!

Ja nu är äntligen operationen genomförd. Så jag tänkte berätta lite om hur det gick. Kan tänka mig att ni som följer min blogg är lite nyfikna på det? :)

Inskrivningen







Jag fick komma till Karolinska sjukhuset i Solna dagen före operationen, kl.16.00 skulle vi infinna oss på avdelning A22a. Både pappa och mamma följde med mig dit, vilket kändes väldigt skönt och tryggt. Man blir aldrig för gammal för att ha med sig sina föräldrar när det kommer till sånt här anser jag, då man känner sig som ett barn på nytt när det är nåt läskigt man ska genomgå!
Vi kom till avdelningen och jag fick rum 25 tilldelat åt mig vilket var ett enkel rum, väldigt skönt! En sköterska kom in på rummet och gav mig ett identitetsband och tog även lite blodprover och kontroller.
Sen fick jag även äta. Men när jag hade tagit några tuggor så kom Linus (kärl kirurgen) in och skulle prata med mig och berätta hur ingreppet skulle gå till osv så min mat blev kall. :P
Linus var väldigt snäll och tog sig verkligen tid att prata, han stressade inte samtalet och lät mig få svar på dom frågor han kunde svara på, vilket uppskattades väldigt mycket.

Efter ett tag när han hade gått kom nästa besök in på rummet som bestod av två narkosläkare. P-A och Anders. Dom berättade för mig vad deras uppgift gick ut på och hur dom kommer att söva mig. Även dom var väldigt trevliga.

Sen hände inte så mycket mer, mamma och pappa åkte hem och jag fick hoppa in i duschen och duscha med sånt där bakteriedödande och sen hoppa ner i sängen.
Kollade lite på min mini DVD som jag hade med mig sen var det dags att försöka sova. Vilket gick sådär..




Näringsdrycken var inte god, även om den hade citron smak! Blä!


Ny duschad inför op. som skedde dagen efter.





Kallelsen kom i sista sekund


Äntligen kom pappret i brevlådan, vilket strul det har varit med allt! Sista dagen innan helgen och på måndag hade det varit för sent och det står ju på pappret att man ska ta med det till avdelningen, så det var bra att det kom nu även om det blev på sista dagen.
Hatar att posten är så sen hos mig. Kommer typ vid 16 och hos mamma kommer den vid 12-13. Aja nu kan jag andas ut igen iaf och ladda inför måndag.
Stör mig på att dom har skrivit att datumet är preliminärt, när dom själv har sagt till mig i telefonen att operationen ska bli av. :s
Men visst det kan såklart alltid hända något akutfall eller så som måste gå före. Men hoppas iaf nu på det bästa att operationen blir genomförd. Känns läskigt, men ska endå bli skönt att få den avklarad.

Dåligare operationsplanering har jag aldrig varit med om!

- För det första fick jag ringa till dom själv för att fråga när operationen blir av.
- För det andra fick jag reda på en vecka i förväg när jag ska opereras.
- Och för det tredje, jag har fortfarande inte fått någon kallelse dit, även fast dom säger att jag borde ha fått det! Och nu får jag jaga dom åter igen för att bara få min kallelse! Hallå! Jag ska opereras på Tisdag! Idioter!!

Sjukvården är underbar!! ;( *Not*


Tankar inför operationen



Undrar om dom har kört för många sängar mot väggen här? xD

Ja inte såg det snyggt ut iaf när vi var där sist. Gången in till avdelning a22a såg ju ut som ett renoveringsobjekt, stora silvriga rör i taket som syntes och ja det fanns inget tak. Och golvmattan var sliten och ja, det såg helt enkelt inte så trevligt ut där.
Och nu ska jag själv ligga där på tisdag. :/ Hoppas att deras personal är trevligare än utseéndet på avdelningen. :P

Jag hoppas att jag får den där trevliga narkosläkaren, Anders tror jag han hette som vi träffade sist jag skulle skrivas in för min nu framflyttade operation.
Jag känner mig nu typ ännu nervösare än jag var förra gången vi åkte dit. Usch tanken på att kanske få komma hem med två ärr eller ja egentligen blir det tre (har ett litet på höften också) är inte så rolig!
Gör skruven så att det börjar blöda ja då blir det ett extra ärr längs sidan av bröstkorgen. :/

Usch, jag känner mig inte redo för det här för fem öre, speciellt inte heller nu när jag bara fick en vecka på mig att ladda inför det. Tänk om jag faktiskt skulle dö på operationsbordet? :O
Chansen är såklart liten, men man kan ju inte neka att den faktiskt finns! Nä fy nu får jag sluta skriva så, jag skrämmer bara upp mig själv!
Nu ska jag försöka tänka posetivt och glädja mig åt att jag förhoppningsvis kan få ett normalt liv sen med jobb och så.
Aja vi får se hur det går helt enkelt.

Är det någon annan som varit med om nåt liknande? Att skruven har skruvats in för långt?
Min narkosläkare (som jag träffade på förra gångens operationsbesök) sa till mig att under dom åren han har jobbat där så har han aldrig varit med om nåt sånt här.
Får se hur mycket jag orkar blogga från sjukhuset sen. Antar att det inte blir så mycket, det beror på om jag får låna mammas bärbara dator. Annars får jag skriva ner det och sen skriva här i efterhand, funkar ju det med. :)

 

 


Chockbesked igen!



Alltså fy!! Jag blir bara mer och mer förbannad på Karolinska sjukhuset!! :mad:
Nu har dom gjort en tabbe IGEN!
Jag ringde igår till operationsplaneringen för att jag inte har hört något från dom sen den 8 december när vi var där sist, och fick då bara lyssna på en telefonsvarare och ange mitt nummer och personnummer så skulle dom ringa upp mig idag kl 15.

Nu kl 15 så ringer en dam från operationsplaneringen.

Vårt samtal:

- Camilla
- Hej Camilla, jag ringer från Karolinska ortopedavdelningen.
- Ja, hej!
- Jag förstår att du vill prata om din operation.
- Ja precis.
- Jo, jag har fått lite information om den - du ska opereras på Tisdag.
- Va?!!
- Visste du inte om det?
- Nej! Jag har inte hört någonting från er!
- Oj då! Men du ska ha fått både en kallelse och ett samtal från oss.
- Jag har inte fått någonting och heller inte hört någonting!
- Nähe, men oj då, det var ju olyckligt. Tyvärr är det inte jag som har ansvaret för det här, så jag visste inget om det.
- Ok.
- Men är det ok att du opereras på Tisdag?
- Öh, ja det går vel hoppas jag.
- Va bra, då säger vi så, och hör av dig om du inte får din kallelse.
- Ok, hej då!
- Hej då!

Iprincip så gick samtalet till. Helt sjukt vad dom gör bort sig hela tiden! Så nu bara helt plötsligt en vecka i förväg fick jag reda på att jag ska opereras! :O
Jaha ska man säga andra gången gillt och hoppas på att den blir av denna gång så man inte blir hemskickad igen. :s

Nä fy vad sur jag är på dom nu asså! Det får inte gå till så här!!

När blir operationen?

Jag ringde till operationsplaneraren idag på Karolinska i Solna men fick inte tag på dom. Fick knappa in mitt telefonnummer och personummer och så kom det en röst som sa att dom kommer att ringa upp mig i morgon vid 15. Så det är bara att vänta.
Jag hoppas verkligen på att få ett svar när den kan tänkas bli, men tyvärr är jag inte allt för hoppfull när det kommer till det. :(


Går fortfarande i väntans tider...







Väntan och ovissheten är värst! När kommer dom att ringa? Kommer jag att få en kallelse i brevlådan? Kommer operationen bli inställd en andra gång? Kommer operationen att gå bra?

Ja alla dom frågorna och fler därtill snurrar i mitt huvud varje eviga dag... Jag har svårt att sova för alla tankar.
Jag vill bara få det överstökat så jag kan börja med mitt liv på riktigt!
Ska snart ev. börja på en praktikplats med arbetförmedlingens hjälp. Får se hur det går och hoppas att jag kommer att trivas där.

Jao, i brist på skolios relaterade inlägg så visar jag upp lite fotografier istället.

Dagen D, utan D

Idag skulle jag ha rullats upp till operationen. Känns konstigt att tänka det. Var ju licksom på sjukhuset igår för inskrivning av operationen och allting och helt plötsligt tar det bara tvärstopp när vi skulle prata med narkosläkaren.
Visst är jag faktiskt glad att han valde att göra så, han tänkte på min säkerhet vilket jag såklart är väldigt glad för.
Men tanken slår ju en endå att man skulle legat på operationsbordet idag.
Jag hoppas att nästa datum inte dröjer allt för länge, det känns bara plågsamt varje dag att behöva vänta på det.
Men denna gång är jag rätt säker på iaf att dom inte kommer att ställa in operationen. Skulle dom göra det pga samma händelse som igår lär dom skämmas ännu mer.
Narkosläkaren berättade för mig att skulle det komma in något akutfall under natten som behöver den salen så kommer dom att operera denne och bara flytta fram min operation in på dagen istället. Så den borde inte ställas in igen sa han, iaf inte på dom grunderna.


Operationen inställd!

I morgon 8 december var min 2 ryggoperation planerad, den blev inställd. :(

Jag är förbannad!
Narkosläkaren sa att läkarna har gjort bort sig!
För att göra en lång historia kortare:
Operationen blev inställd pga bristande operationsplanering från kärlkirurgen och med läkare på sandlådenivå som narkosläkaren uttryckte det.
Han hade tydligen inte planerat ända fram om det skulle hända nåt allvarligt.
Samtidigt så kände narkosläkaren att han inte hade tillräcklig kompetens ifall att det skulle hända nåt allvarligt.
Så dom ska nu samla personal som dom vet kan hantera alla situationer som kan uppstå. Så nu får jag vänta på ett nytt operationsdatum. :(

Det nya datumet kan bli om en vecka, två veckor, tre veckor eller ja när som helst. Men narkosläkaren sa att han tror att det blir tidigast i januari... Så ja får vel se när det blir av denna gång.
Det som gör mig mest sur är att jag verkligen hade ställt in mig på detta och kände mig så redo man nu kan bli när man ska genomföra en sån här operation. Och så kommer detta stora bakslag! Ne verkligen inte roligt.. Får helt enkelt bara sucka och vänta vidare. Och hoppas kan man ju att man får en ordentlig ursäkt från dom sen för nu skäms dom sa dom, och det med all rätt!
Narkosläkaren sa att han hoppas på att jag kan förlåta honom för att han stoppade operationen. Jo klart jag kan det, han såg åtminstone till säkerheten, det var därför han gjorde det. Däremot den där kärlkirurgen är jag fortfarande sur på att han bara tänkte köra på och hoppas på turen i princip! idiotiskt!

Sen för att strö mer salt i såret fick vi reda på att skruven som jag har trott tryckte/snuddat vid aortan tydligen trycker in I aortan! :shock:
Det är bara rena turen att jag inte började blöda från den 2003 vid första skoliosoperationen!
Man kan jämföra det som en ballong, när man trycker in ett finger i ballongen så kommer man in en bit utan att den spräcks. Det är så det är med skruven, den ligger alltså i aortan men den har inte gått helt igenom. (vilket såklart är tur!)

Skruvspetsen är inkapslad av vävnad som har vuxit runt den typ så det blir som en propp där. Så det kirurgerna är rädda för är när dom skruvar ut den där skruven så kan det vara så att den där vävnaden följer med skruven och då blir det ett hål på aortan vilket måste stoppas SNABBT! Detta är ett väldigt ovanligt fall sa dom. Narkosläkaren har aldrig varit med om det under åren han har jobbat där, så dom vill då såklart göra allt så säkert som möjligt och vara förberedda på allt som kan hända.

Dom ville ha med en tohrax kirurg också men denne kirurgen ville inte lämna sin operationsavdelning så där var det nåt som brast i planeringen också och med det menade då narkosläkaren att det blev lite pajkastning och sandlådenivå att dom inte riktigt kom överräns med vart jag skulle opereras för att minimera riskerna.
Men tohrax kirurgen ville inte komma till ortopedavdelningen för att operera då han ansåg att han hade all sin utrustning då på sin avdelning osv..

Suck!!!!!
Är hemma nu iaf har varit på KS från 13.30 till c:a 16.15 idag bara för att få reda på detta och fick åka hem igen utan operation! :(

Fick med mig denna bilden från narkosläkaren, den är tagen när dom gjorde angiografin.
Där jag har ringat in så ser man skruven som går in i aortan (stora kroppspulsådern) och skruven över ligger väldigt nära den också, Så ja, jag tror nog att ni förstår att jag vill få bort den så fort som möjligt!
Tänker ju på det varje dag sen jag fick kännedom om det.

Telefonen ringer!

Jag blir super nervös och svarar. I andra änden visar det sig vara operationsplanerings sköterskan på KS!
Hjärtat hoppar i princip upp i halsgropen, var så nervös att hon skulle säga att operationen blir framflyttad. Tankarna lättade dock på trycket då hon började med att säga - istället för att komma hit kl. 16.00 som det står på ditt papper så vill vi att du kommer in 13.30 istället.
Då ska jag få träffa narkosläkaren och läkarna på sjukhuset. Så ja än så länge ser det ut som att operationen blir av och jag hoppas verkligen att den blir det nu så jag inte måste vänta ännu längre.
Hoppar en halvmeter varje gång telefonen ringer för jag är så nervös att dom ringer och säger att dom måste flytta fram operationen.
Men, men jag håller nu alla tummar som går att det nu blir av!

RSS 2.0