Början på min skolios

Jag minns faktiskt inte mycket av denna tid, men jag har skrivit upp det i en bok så jag tänkte skriva lite från den.
Om jag har tur så dyker det upp lite gamla minnen samtidigt. :)

2000 var året. Jag gick till skolsköterskan för vanlig hälsokontroll. Då fick man böja sig framåt och skolsystern som hette Birgitta såg då att min rygg var lite sned. Jag var då 15 år gammal. Hon tog kontakt med skolläkaren som också då fick titta på min rygg. Han höll med om att den var lite sned så det blev en remiss till Norrtälje sjukhus.
Där konstaterade dom samma sak och jag blev vidare skickad till Karolinska barnsjukhuset där jag blev röntgad.

Början på korsett behandlingen
Jag fick en tid till en läkare som hade kollat på mina röntgenbilder där det då visade sig att min skolios var 30 grader, alltså gränsen till korsett. Och det blev korsettbehandling.
Jag skickades tillsammans med min pappa till Karolinska sjukhuset igen till ett ställe där som hette Norrbacka. Där fick jag träffa min korsett tillverkare Mats Hoffsten.
Jag fick börja med att sätta på mig ett vitt långt linne, ett sk. korsettlinne, det har inga sömmar som ska skava och är framtaget just för att sitta under korsetten. Sen kom han in med en plast sak som tydligen skulle bli min första korsett. Han satte den på mig och ritade på den och tog mått för att se hur han skulle skära till den.
När han hade tagit alla måtten som behövdes sa han åt oss att vi kunde gå och fika en stund medans han fixade till korsetten.
Jag fick med mig en bunt vita linnen som jag skulle använda under korsetten och sen åkte vi hem med mitt nya liv kan man nästan säga. För såklart blev det en väldigt stor omställning att lära sig att använda korsett.


Röntgad med korsetten på.


Utan korsett, 30,5 grader.

Inprovningen på sjukhuset
För att bättre förstå och lära känna korsetten så gjorde dom så att jag fick komma till Karolinska sjukhuset och vara där i några dagar för att lära mig hur jag skulle använda korsetten.
Dom parade ihop mig med en annan tjej i ungefär min ålde, minns inte hur gammal hon var. Hon hette iaf Alina och var där av precis samma anledning som mig.
Nu var det korsett time på allvar! Vi fick lära oss själva att sätta på och ta av korsetterna, vi fick träffa en sjukgymnast som hette Margareta skoog. Henne minns jag väl då hon var en ganska sträng person.
Vi fick bada på sjukhuset, det minns jag var skoj.
Varken jag eller Alina hade våra familjer med oss, vi var helt själva med bara varandra som sällskap. Jag minns att jag hade en enorm hemlängtan då det kändes läskigt att vara på sjukhus, så det var väldigt skönt när jag väl fick komma hem.
Jag hade tillslut korsetten i ungefär ett år.

Beskedet om en ev. operation
Året är nu 2003 och jag gjorde en röntgenundersökning. Fick en tid till Dr. Månika Lundqvist. Vi väntade spänt i väntrummet tills vi hörde mitt namn ropas upp. Jag fick följa med och först ville dom mäta hur lång jag var, jag var då 167cm.
Sen fick jag gå in på ett rum. Efter ett tag kom Mats in, min korsett tillverkare och frågade standard frågorna hur jag mådde osv. Sen tog han av mig korsetten och tittade hur min rygg såg ut och sen satte han den på mig igen. Efter ett tag kom Månika in i rummet och berättade för mig att jag har en väldigt tjurig skolios, och med det menade hon att den är svår att stoppa.
Och då kom hon in på samtalet med operation, klart jag blev rädd och nervös och allt man nu blir men samtidigt ville jag bli opererad, allt för att slippa korsetten som jag aldrig vande mig vid. Kan tilläggas att jag fuskade ganska mycket med den.
Skulle ju haft den på mig typ 20 timmar om dygnet, men så blev det inte. Jag var nog snarare duktigast på att använda den nattetid. Använde den såklart dagtid också men ja, inte så många timmar som jag egentligen skulle.
Så Månika sa då nästa gång ska vi prata med en kirurg som kan ryggar och ska då bedömma om jag behövde opereras eller inte.
Och så sa hon att jag skulle ha operation i bakhuvudet så att det inte skulle komma som en chock för mig.

Tillslut blev det ett operationsbeslut
Jag fick träffa en Kirurg som hette Helena Saraste som kollade på min rygg och även på mina röntgenbilder och kunde då konstatera att jag hade en krök på c:a 50 grader, alltså en klar operationskanditat.

Operationen tar vi i ett annat inlägg, annars lär ni vel inte orka läsa detta. ;)







Vem är då jag?


(Jag har Mirana och Bella på mina axlar ;)

Jag heter Camilla, är en djurtokig tjej född 10 Oktober 1985. Jag bor i en etta c:a 7 mil norr om Stockholm tillsammans med mina djur.
Jag har två katter, Maja och Tiger, 3 råtthonor, Indie, Bella och Mirana, 6 råtthanar, Tuffs, Chili, Virus, Santa, Baileys och Lupin och en Guldhamster, Molle.
Älskar att fotografera, redigera bilder, vara med mina djur och vara med kompisar.
Jag har en tvillingbror, en till brorsa och en syster. Jag är yngst i familjen, vilket man har blivit retad för många gånger. Speciellt av min tvillingbror. ;)
Jag har haft ett jobb sen jag tog studenten 2006, det var på ett café. Men pga av ryggen så fungerade det inte att jobba där, efter det blev jag sjukskriven och har varit det fram tills nu.
Nu ska jag in på arbetsmarknaden igen och börja med arbetslivsinriktad rehabilitering. En praktikplats till att börja med sen får vi se vad det blir mer på den fronten.
Det var vel lite om mig, undrar ni över nåt så är ni välkommna att kommentera eller skicka ett mail till camilla_Girl_85@hotmail.com

Välkommen till min skolios blogg!


Välkommen till min blogg trettio grader sned. Namnet trettio grader sned kommer utav att jag var 30 grader sned när dom upptäckte min skolios.
Detta är alltså min skolios blogg där jag kommer att skriva om mitt liv, tankar, känslor och hur det är att leva med skolios.



RSS 2.0