Preliminärt fortfarande?
Idag fick jag hem papper om min operation. Där står det att jag ska komma till avdelningen kl 16.00 7 December.
Sen står det att operationen är preliminärt planerad till torsdag 8 december. (kan ändras)
Whaat!? Jag trodde nu att dom hade fast lagt det datumet, men nehe.. Suck!
Vill inte vara med om det som hände 2003. Låg då i min sjukhus säng i operationsvänterummet och får då höra personalen berätta för min granne att hennes operation var inställd. När hon licksom redan låg där.. fy vill inte att det ska hända mig nu. :/
Aja det är vel bara att vänta antar jag och hoppas på att det blir av den 8 dec..
Sen står det att operationen är preliminärt planerad till torsdag 8 december. (kan ändras)
Whaat!? Jag trodde nu att dom hade fast lagt det datumet, men nehe.. Suck!
Vill inte vara med om det som hände 2003. Låg då i min sjukhus säng i operationsvänterummet och får då höra personalen berätta för min granne att hennes operation var inställd. När hon licksom redan låg där.. fy vill inte att det ska hända mig nu. :/
Aja det är vel bara att vänta antar jag och hoppas på att det blir av den 8 dec..
Operationsdatumet fast ställt
Jupp nu är det klart.
Jag ringde till vårdplaneraren på Huddinge idag eftersom att jag inte har hört ett knyst ifrån dom och den preliminära veckan närmar sig med stormsteg. Då berättade hon att det bestämdes i morse att jag ska opereras den 8 december alltså vecka 49 istället för 48.
Jag ska opereras på Karolinska sjukhuset i solna. Först var dom osäkra på om det skulle bli Huddinge eller Solna, men tillslut bestämde dom Solna eftersom dom måste ha en special sal för att operera mig eftersom även en kärlkirurg ska vara med under operationen.
Så ja nu är det bara att åter vänta igen på detta datum.
Jag ringde till vårdplaneraren på Huddinge idag eftersom att jag inte har hört ett knyst ifrån dom och den preliminära veckan närmar sig med stormsteg. Då berättade hon att det bestämdes i morse att jag ska opereras den 8 december alltså vecka 49 istället för 48.
Jag ska opereras på Karolinska sjukhuset i solna. Först var dom osäkra på om det skulle bli Huddinge eller Solna, men tillslut bestämde dom Solna eftersom dom måste ha en special sal för att operera mig eftersom även en kärlkirurg ska vara med under operationen.
Så ja nu är det bara att åter vänta igen på detta datum.
Operation nummer 2 på ingång
Jupp idag är det måndag och det blir operation.. Helena sa att mitt onda inte beror på den tidigare operationen och tyckte därför inte att jag skulle opereras.
Men fick det bekräftat att två av skruvspetsarna trycker på stora kroppspulsådern och kärl kirurgerna tyckte att det var bäst att låta det vara så. :/
Jag gillade inte det svaret. Helena sa dessutom att det finns en risk med det om jag t.ex skulle hamna i en trafikolycka igen då kan det gå riktigt illa. Men även hon försökte förespråka för att inte operera då den chansen är väldigt liten att det skulle hända igen.
Hon lät mig själv tillslut välja om jag ville bli opererad eller inte. Efter snacket om att skruvarna kan göra hål på min aorta så kände jag mig väldigt orolig och kände att en operation skulle nog ändå vara det bästa.
Då tar jag åtminstone bort den där "lilla" risken för att något KAN hända på det viset längre fram.
Det som kändes jobbigast var att hon sa att det är en ganska omfattande operation och kan gå på två sätt. Antingen blir det den "lilla operationen" då kommer dom att föra in en slang i ljumsken och på spetsen av den sätter dom en ballong på som dom för upp till stora kroppspulsådern för att stänga till det blodkärlet, och sen öppnar dom upp i ryggen och plockar ut stagen och skruvarna.
Eller så blir det den "stora operationen" att något går snett och dom råkar göra hål/skrapa på pulsådersväggen och det börjar blöda, så måste dom snabbt göra ett stort snitt i sidan av bröstkorgen och gå in bakom tarmarna på nåt vis, (förstod inte riktigt) för att stoppa blödningen. :/
Så ja det var mycket att ta in. Jag hoppas nu iaf att denna operation ska gå bra och att jag ska slippa ett extra ärr på sidan av bröstkorgen också. Men ja, får se hur det går.
Klart jag är rädd, vore nog korkad om jag inte vore det! Men jag känner nog endå att fördelarna med att opereras nu väger över det på längre sikt än att ständigt vara rädd att jag ska råka ut för något, t.ex trilla av en häst eller vad som helst och då kanske behöva fara i ilfart till akuten med fara för mitt liv. :/
Visst en operation som denna är allt annat än oriskfull men jag får vel helt enkelt hoppas på det bästa att det ska gå bra.
Helena sa dessutom preliminärt att vecka 48 så kanske det blir av, och det är ju typ bara två veckor dit! :O
Herre jösses får se om det verkligen kommer att bli av då. Läskigt värre!
Inte någon lång tid här inte att låta det sjunka in. Fast å andra sidan så är det skönare att få det gjort så fort som möjligt.
Foten däremot tror jag inte att det blir någon operation på, inte enligt Helena iaf. Enligt henne kommer den att läka själv men att det kommer ta tid innan frakturlinjerna kommer att försvinna från röntgenplåtarna. Så får vel se vad ortopeden säger den 24.
Men fick det bekräftat att två av skruvspetsarna trycker på stora kroppspulsådern och kärl kirurgerna tyckte att det var bäst att låta det vara så. :/
Jag gillade inte det svaret. Helena sa dessutom att det finns en risk med det om jag t.ex skulle hamna i en trafikolycka igen då kan det gå riktigt illa. Men även hon försökte förespråka för att inte operera då den chansen är väldigt liten att det skulle hända igen.
Hon lät mig själv tillslut välja om jag ville bli opererad eller inte. Efter snacket om att skruvarna kan göra hål på min aorta så kände jag mig väldigt orolig och kände att en operation skulle nog ändå vara det bästa.
Då tar jag åtminstone bort den där "lilla" risken för att något KAN hända på det viset längre fram.
Det som kändes jobbigast var att hon sa att det är en ganska omfattande operation och kan gå på två sätt. Antingen blir det den "lilla operationen" då kommer dom att föra in en slang i ljumsken och på spetsen av den sätter dom en ballong på som dom för upp till stora kroppspulsådern för att stänga till det blodkärlet, och sen öppnar dom upp i ryggen och plockar ut stagen och skruvarna.
Eller så blir det den "stora operationen" att något går snett och dom råkar göra hål/skrapa på pulsådersväggen och det börjar blöda, så måste dom snabbt göra ett stort snitt i sidan av bröstkorgen och gå in bakom tarmarna på nåt vis, (förstod inte riktigt) för att stoppa blödningen. :/
Så ja det var mycket att ta in. Jag hoppas nu iaf att denna operation ska gå bra och att jag ska slippa ett extra ärr på sidan av bröstkorgen också. Men ja, får se hur det går.
Klart jag är rädd, vore nog korkad om jag inte vore det! Men jag känner nog endå att fördelarna med att opereras nu väger över det på längre sikt än att ständigt vara rädd att jag ska råka ut för något, t.ex trilla av en häst eller vad som helst och då kanske behöva fara i ilfart till akuten med fara för mitt liv. :/
Visst en operation som denna är allt annat än oriskfull men jag får vel helt enkelt hoppas på det bästa att det ska gå bra.
Helena sa dessutom preliminärt att vecka 48 så kanske det blir av, och det är ju typ bara två veckor dit! :O
Herre jösses får se om det verkligen kommer att bli av då. Läskigt värre!
Inte någon lång tid här inte att låta det sjunka in. Fast å andra sidan så är det skönare att få det gjort så fort som möjligt.
Foten däremot tror jag inte att det blir någon operation på, inte enligt Helena iaf. Enligt henne kommer den att läka själv men att det kommer ta tid innan frakturlinjerna kommer att försvinna från röntgenplåtarna. Så får vel se vad ortopeden säger den 24.
Känner mig som en 80-90 år gammal kärring!
Mina höfter gör ont, antar att det är som doktorn och min kurator sa. Att det är en kedjerekation till att jag inte går normalt, utan haltar på min fot.
Dagarna går fortfarande långsamt tycker jag, men nu är det iaf inte långt kvar till det första operationsbeskedet.
Så ja får se vad hon säger..
Är så orolig över foten, jag vill operera den men endå inte. Samma sak med ryggen.
Och en tanke som jag har funderat på länge är om jag nu får beslut från båda sjukhusen att jag ska operera både fot och rygg, vilket kommer då att ske först isåfall? :/ Blir jag alltså nedsövd två gånger? Och dessutom på två olika sjukhus. Hmm frågorna är måna och nervositeten är stor, men kan inte göra så mycket annat än att bara VÄNTA... Åh jag vill veta nu!!
Dagarna går fortfarande långsamt tycker jag, men nu är det iaf inte långt kvar till det första operationsbeskedet.
Så ja får se vad hon säger..
Är så orolig över foten, jag vill operera den men endå inte. Samma sak med ryggen.
Och en tanke som jag har funderat på länge är om jag nu får beslut från båda sjukhusen att jag ska operera både fot och rygg, vilket kommer då att ske först isåfall? :/ Blir jag alltså nedsövd två gånger? Och dessutom på två olika sjukhus. Hmm frågorna är måna och nervositeten är stor, men kan inte göra så mycket annat än att bara VÄNTA... Åh jag vill veta nu!!
Dagarna går i slowmotion, licksom mitt liv..
Dagarna går verkligen sakta nu i väntan på alla besked som jag väntar på. Ovissheten är värst!
Blir det rygg operation och fot operation eller bara det ena av dom? Eller blir det ingen operation överhuvudtaget?
Jag är orolig för varje dag som går, jag har svårt att sova på nätterna och jag mår dåligt psykiskt.
Det tär verkligen på en att bara gå och vänta på att dagrarna ska trilla undan. :(
Jag vill knappt gå upp på mornarna för det känns så långt tills det blir kväll igen. Jag vill bara sova bort hela dagen för att det ska gå fortare.
Men det kan man såklart inte göra, men tanken har kännts väldigt frestande.
Jag var till min husläkare Christina igår för att uppdatera mig lite vad hon verkligen sa till mig i telefonen om min fot.
Ja, då fick jag det bekräftat, hon skrev ut en kopia till mig på röntgen svaret. Jag har en spiral fraktur i foten med en omlottfelställning som dessutom inte har läkt någonting sen 30 augusti. :O
Hur ska den kunna läka själv då? Läkaren på Karolinska sa att benen i foten skulle läka själv och därför fick jag inget gips eller så. Väldigt konstigt tycker jag om dom nu visste om att det kunde sluta såhär. :/
Nu kanske jag måste operera foten istället bara för det. Kunde dom inte ha gipsat från början?
Aja gjort är gjort och får se vart det slutar. -.-'
Blir det rygg operation och fot operation eller bara det ena av dom? Eller blir det ingen operation överhuvudtaget?
Jag är orolig för varje dag som går, jag har svårt att sova på nätterna och jag mår dåligt psykiskt.
Det tär verkligen på en att bara gå och vänta på att dagrarna ska trilla undan. :(
Jag vill knappt gå upp på mornarna för det känns så långt tills det blir kväll igen. Jag vill bara sova bort hela dagen för att det ska gå fortare.
Men det kan man såklart inte göra, men tanken har kännts väldigt frestande.
Jag var till min husläkare Christina igår för att uppdatera mig lite vad hon verkligen sa till mig i telefonen om min fot.
Ja, då fick jag det bekräftat, hon skrev ut en kopia till mig på röntgen svaret. Jag har en spiral fraktur i foten med en omlottfelställning som dessutom inte har läkt någonting sen 30 augusti. :O
Hur ska den kunna läka själv då? Läkaren på Karolinska sa att benen i foten skulle läka själv och därför fick jag inget gips eller så. Väldigt konstigt tycker jag om dom nu visste om att det kunde sluta såhär. :/
Nu kanske jag måste operera foten istället bara för det. Kunde dom inte ha gipsat från början?
Aja gjort är gjort och får se vart det slutar. -.-'
Ena beskedet efter det andra..
Jag var på röntgen 19 oktober för att kolla hur mina skador läker. Men chockbeskedet jag fick från min husläkare Christina var att foten har inte läkt alls och dessutom har ena benet i foten åkt snett! Vad i hela friden!
När jag var på KS och dom röntgade foten så var benen fint paralella med varandra så det skulle få självläka, men nu efter att jag slutade med kryckorna så har antadgligen något gjort så att benet hoppat på sidan..
Så ja nu har jag fått en tid till en ortopedkirurg som ska ta beslutet om jag ska operera foten eller inte..
Jag har tid dit 24 november och den väntan känns som en evighet! Det jobbigaste är att inte veta vad dom kommer att säga och vad som kommer att hända..
Dessutom har jag också, för att salta på det ytterligare fått en läkartid till Helena Saraste. Och då förhoppningsvis få reda på om jag även ska operera ryggen.
Väntan, väntan, väntan.. Jag HATAR DEN!!!
Vad ska man fördriva dagarna med till det är dags för läkarbesöken? Jag är rädd, jag är nervös och jag gråter när jag är själv, livet känns rent ut sagt förjävligt just nu..
Jag håller även på att gå hos arbetsförmedlingen och vi har påbörjat en plan för arbetslivsinriktad rehabilitering. Har ingen aning om hur det kommer gå med det när jag kommer bli invalid för ett tag igen..
Det är helt enkelt bara att se vad läkarna säger. Blir jag opererad i foten lär jag få hoppa på kryckor ett tag igen. Det ser jag däremot inte fram emot då det är så otroligt jobbigt!
