Här går det både bakåt och framåt

Som vanligt har jag inte uppdaterat här på ett tag. Jag går hos min sjukgymnast ungefär en gång i veckan och tränar med henne. Än så länge känner jag inget resultat men har gått hos henne för få gånger för att göra det än.
Skulle vilja träna på ett gym istället men samtidigt inte.. På ett gym skulle jag inte få samma hjälp med träninegn som hos en sjukgymnast så det blir nog att fortsätta hos sjukgymnasten ett tag till iaf tills jag känner mig redo för gymmet.
I övrigt går det vel ganska bra med ryggen. Jag får ont av att stå stilla länge eller när jag t.ex är ute och shoppar, men det är nåt som jag lärt mig leva med men undrar samtidigt om jag någonsin kommer att bli helt bra i ryggen. Som det ser ut nu så verkar det inte så iaf. :/
Men men den som lever får se. ;)

2 månader

Jupp idag har det gått exakt 2 månader sen jag opererades nu för andra gången. Jag mår bra, men får lite ont i ryggen när jag vrider mig i sängen.
Men annars är allt bra. En sak som jag tycker är lite tråkigt dock är att det här nya ärret är fulare än mitt gamla. Men det är iaf skönt att operationen äntligen blev av iaf.

Ont efter andra operationen

Suck varför? Jag vet inte vad det är eller kan vara men det gör ont på vänster sida. Precis nedanför skulderbladet känns det som att jag får en molande värk när jag typ böjer mig eller krummar med ryggen.
Hmm mina spekualtioner är att det kan vara nerverna som spökar som inte hittat tillbaka till varandra än. Men har som sagt ingen aning.
Tror heller inte att det finns nåt att göra åt det, men fundersam blir jag endå då jag inte har känt denna smärta förut i vänstra sidan men har en molande smärta i höger sida också, men den sitter längre ner, så detta är alltså något som uppstått efter min operation, kan ju hoppas att det försvinner av sig själv. :/
Så typiskt att man aldrig får bli smärtfri.. :(

Läkarbesök i morgon


Ärret före och efter.


I fredags var jag på datortomografi röntgen så dom kunde se så allt såg bra ut efter operationen. Än har jag ju inte fått svar, men eftersom dom inte sa nåt till mig så antar jag att allt var i sin ordning. ^^
Ska iaf till min kirurg Helena i morgon och prata om hur det ser ut nu efter operationen. Ska även ta bort agrafferna som jag har i operationssåret. Har räknat det till att det är 38 agraffer som ska bort. huja! Minns faktiskt inte om jag hade agraffer 2003 också eller om det var stygn.
Kan nog hända att det var stygn då jag inte har något minna av några agraffer på från den tiden. :P
I övrigt läker jag vel ihop bra tror jag, det gör ont ännu att bära saker framför mig och att fota med min kamera i porträttläge, då man måste lyfta ena armen lite högre så det försöker jag undvika om jag kan, men annars känns det vel rätt ok nu.

Så ja får se hur det känns i morgon att ta ut dom. Tanken känns inte så lockande att tänka på, då det känns ganska nervöst. Men det går säkert bra, jag är fjantig som vanligt när det gäller sjukhus. :P
Sen efter detta läkarbesök ska man vel anses som frisk eller?
Jag ska vel iaf börja titta efter en praktikplats och sen förhoppningsvis få en anställning.

Blåmärkena idag


Jao såhär ser mina blåmärken ut idag 4 månader och 2 veckor efter olyckan. Tycker själv att det borde ha försvunnit vid det här laget. :/

Svar på MRT

Min ortoped ringde mig idag vid 11 och sa att hon har fått svar från MRT (Magnetröntgen) och att hon och röntgenläkaren då har kollat på bilderna.
Benen i foten håller på att läka så jag behöver iaf inte opereras, vilket jag har fått höra förut. (skönt) Och jag hade inga ligamentskador som hon var lite rädd för att jag kunde ha. Däremot så upptäckte hon en till spricka i foten.
Den har dom dessutom missat totalt på KS då dom där har sagt att jag "bara" har två sprickor i foten och nu har jag fått reda på att jag har tre!?
Men jag har själv varit lite fundersam på det tidigare då jag har fått ont av att böja min fot innåt. Så nu fick jag iaf det bekräftat också varför det gör ont att böja den i den riktiningen.
Så ja, hon tyckte att jag ska vänta åtminstånde en månad till med att springa och överanstränga foten. Inte för att jag springer så mycket i vanliga fall men det kan ju endå vara bra att veta så man inte gör nåt som gör att läkningen går långsammare.
Är ju glad att jag slipper dom eländiga kryckorna iaf som jag redan hoppat omkring med i en månad efter olyckan.. :/

Känner mig som en 80-90 år gammal kärring!

Mina höfter gör ont, antar att det är som doktorn och min kurator sa. Att det är en kedjerekation till att jag inte går normalt, utan haltar på min fot.
Dagarna går fortfarande långsamt tycker jag, men nu är det iaf inte långt kvar till det första operationsbeskedet.
Så ja får se vad hon säger..
Är så orolig över foten, jag vill operera den men endå inte. Samma sak med ryggen.
Och en tanke som jag har funderat på länge är om jag nu får beslut från båda sjukhusen att jag ska operera både fot och rygg, vilket kommer då att ske först isåfall? :/ Blir jag alltså nedsövd två gånger? Och dessutom på två olika sjukhus. Hmm frågorna är måna och nervositeten är stor, men kan inte göra så mycket annat än att bara VÄNTA... Åh jag vill veta nu!!

Dagarna går i slowmotion, licksom mitt liv..

Dagarna går verkligen sakta nu i väntan på alla besked som jag väntar på. Ovissheten är värst!
Blir det rygg operation och fot operation eller bara det ena av dom? Eller blir det ingen operation överhuvudtaget?
Jag är orolig för varje dag som går, jag har svårt att sova på nätterna och jag mår dåligt psykiskt.
Det tär verkligen på en att bara gå och vänta på att dagrarna ska trilla undan. :(

Jag vill knappt gå upp på mornarna för det känns så långt tills det blir kväll igen. Jag vill bara sova bort hela dagen för att det ska gå fortare.
Men det kan man såklart inte göra, men tanken har kännts väldigt frestande.
Jag var till min husläkare Christina igår för att uppdatera mig lite vad hon verkligen sa till mig i telefonen om min fot.
Ja, då fick jag det bekräftat, hon skrev ut en kopia till mig på röntgen svaret. Jag har en spiral fraktur i foten med en omlottfelställning som dessutom inte har läkt någonting sen 30 augusti. :O
Hur ska den kunna läka själv då? Läkaren på Karolinska sa att benen i foten skulle läka själv och därför fick jag inget gips eller så. Väldigt konstigt tycker jag om dom nu visste om att det kunde sluta såhär. :/
Nu kanske jag måste operera foten istället bara för det. Kunde dom inte ha gipsat från början?
Aja gjort är gjort och får se vart det slutar. -.-'

Ena beskedet efter det andra..



Jag var på röntgen 19 oktober för att kolla hur mina skador läker. Men chockbeskedet jag fick från min husläkare Christina var att foten har inte läkt alls och dessutom har ena benet i foten åkt snett! Vad i hela friden!
När jag var på KS och dom röntgade foten så var benen fint paralella med varandra så det skulle få självläka, men nu efter att jag slutade med kryckorna så har antadgligen något gjort så att benet hoppat på sidan..
Så ja nu har jag fått en tid till en ortopedkirurg som ska ta beslutet om jag ska operera foten eller inte..
Jag har tid dit 24 november och den väntan känns som en evighet! Det jobbigaste är att inte veta vad dom kommer att säga och vad som kommer att hända..

Dessutom har jag också, för att salta på det ytterligare fått en läkartid till Helena Saraste. Och då förhoppningsvis få reda på om jag även ska operera ryggen.

Väntan, väntan, väntan.. Jag HATAR DEN!!!

Vad ska man fördriva dagarna med till det är dags för läkarbesöken? Jag är rädd, jag är nervös och jag gråter när jag är själv, livet känns rent ut sagt förjävligt just nu..

Jag håller även på att gå hos arbetsförmedlingen och vi har påbörjat en plan för arbetslivsinriktad rehabilitering. Har ingen aning om hur det kommer gå med det när jag kommer bli invalid för ett tag igen..

Det är helt enkelt bara att se vad läkarna säger. Blir jag opererad i foten lär jag få hoppa på kryckor ett tag igen. Det ser jag däremot inte fram emot då det är så otroligt jobbigt!

Snart bär det av till sjukhuset

God morgon!
Idag fick man visst vakna tidigare än planerat då pappa hade sagt fel tid till mamma i telefonen och hon i sin tur sa den felaktiga tiden till mig, nämligen 04.30! När det i själva verket skulle vara 05.30 så ne inte kul! Fast vet iuf inte om det gjorde så mycket då jag endå hade problem att sova.
Så nu sitter jag här vid datorn och bloggar istället medans jag väntar på pappa skjutsen. Nervositeten hopar sig ju närmare tiden går, men jag ska försöka att vara lugn ha ha. ;)

Det är så typiskt när man väntar på något så känns det som att tiden går i ultrarapid! Jobbigt! -.-'
Men tillslut kommer tiden att trilla iväg och dom sista minuterna som man väntar på bara flyger iväg istället och saker och ting får en annan vändning.
Jag tycker att det både ska bli spännande men samtidigt känns det lite läskigt och obehagligt. Jag hoppas att dom kommer prata mycket med mig och fråga hur det känns osv. Man kan ju alltid hoppas på det iaf.
Nu sitter jag bara här och väntar på pappa sen åker vi till sjukhuset.

I morgon är dagen här


Usch imorgon är dagen här! Angiografiundersökningen.. Folk som kan det här och vet hur det går till säger hela tiden ja men det är inte farligt, det kommer gå så bra osv. och det kommer inte göra ont, blaha blaha.. Visst även om det är som dom säger så är endå faktum att JAG har aldrig gjort denna undersökning och är väldigt nervös och rädd inför den. Det spelar ingen roll om dom säger så som jag skrev ovan, jag känner likadant endå.. -.-'
Jag har varit mycket på sjukhus och gjort olika röntgenundersökningar tidigare, men detta ser inte jag som någon lätt sak att gå igenom. När jag för första gången fick höra att jag skulle göra en angiografi så hade jag dessutom ingen som helst aning om vad det var för något, ingen berättade det.

Sen fick jag höra att det är en kärl röntgen. Aha tänkte jag, men det är vel inte så avancerat, dom gör då säkert som vid en vanlig röntgenundersökning, man får ligga eller stå vid en röntgen apparat och dom kanske sprutar in lite kontrastvätska (trodde jag). Men nej, när jag läste på internet hur det verkligen gick till blev jag rädd. Det kändes inte så kul att läsa att man ska få ett plaströr instucken i ljumsken och att det ska föras in i kroppen på en och att man sen dessutom ska ligga kvar på sjukhuset i 4-6 timmar efteråt.
Sen dessutom att man skulle vara VAKEN under den undersökningen! Nej det kändes bara för läskigt. Och ja i morgon är det, då ska jag och pappa åka in till Huddinge 05.30 på morgonen för att infinna oss där för inskrivning kl 07.00.

Det tar c:a 1½ timme att åka in till Huddinge om man inte hamnar i värsta bilköerna vilket vi har haft otur att göra flera gånger!
Sen ska vi gå upp till avd. K83 för att skriva in mig för dagen. Kommer sen att få en säng där och dom kommer att sätta in en sån här ven flow i armen på mig och så får jag byta om till deras vita sjukhuskläder, vilka ser hemska ut. :P

Sen när kl. närmar sig 08.00 så kommer dom att köra ner min säng till röntgen avd. Då kan jag ju säga att jag kommer ligga stel som en pinne av nervositet! :P Sen bara tanken att köras in i ett rum med massa människor klädda i gröna rockar och munskydd eller hur dom nu kommer se ut känns läskigt. Då kommer kanske minnen tillbaka från 2003 när jag opererades för skoliosen, fast som tur var sov jag ju då iaf, men var ju vaken i förberedelserummet innan och såg massa människor. Så ja, får se hur det ser ut i det där rummet och vad dom kommer göra med mig. Tanken att inte veta allt in i minsta detalj är jobbig, jag är tyvärr en sådan person som gärna vill veta sådant, men nu har jag iprincip fått allt lite haffsigt och snabbt förklarat hur det kommer gå till, vilket inte gillas. Så jag kommer nog att försöka fråga dom i morgon innan det är dags vad som kommer att hända osv.
Det är iaf skönt att man kan skriva av sig lite nervositet även om den kommer höjas väldigt mycket i morgon. :P Aja kanske skriver mer ikväll om jag orkar.

Jahapp, Huddinge i morgon.

Idag fick jag kallelsen till Huddinge inför angiografin som ska utföras på måndag. När jag läser lappen så står det att jag ska åka till Huddinge redan i morgon för att ta blodprover och så inför måndagen. Här var det inte lång framförhållning minnsan. :/
Fick licksom kallelsen idag och ska infinna mig där i morgon! Jao ibland tycker jag att dom är lite väl en lovligt dumma, lite framförhållning tack!
Så ja nu är det bara att pallra sig dit i morgon OCH på måndag! Det tar typ en och en halv timme att åka in dit, så det är inget man gör bara i en handvändning. -.-'
Som tur är ska pappa skjutsa mig dit så jag behöver inte tänka på bussar och sånt där. Sen tycker jag att dom har gett mig väldigt dålig information, dom har inte skrivit någonting på kallelsen t.ex hur en angiografi går till osv.
Dom har även skrivit att jag kan ringa ett telefon nummer om jag har frågor om det. Problemet är då att telefontiden gäller bara från måndag till torsdag! Väldigt klyftigt av dom.. vem ska jag då ringa för att få svar på mina frågor? -.-'
Ah jag får helt enkelt se om jag kan fråga någon i morgon på vårdavdelningen hur saker och ting kommer att gå till på måndag.

Sitter som på nålar just nu..

Usch det var så pinsamt nyss. En sköterska från angiografi (kärl röntgen) avdelningen på Huddinge sjukhus ringde för en stund sen till mig och sa att jag skulle ha varit hos dom idag och gjort den där undersökningen. :O
VA? Jag blev helt paff!! Jag har inte hört någonting, jag har varken fått en kallelse eller något telefonsamtal. Så ja snacka om att jag blev nervös där.
Så jag fick själv ringa upp till avd. K83 och berätta att jag inte visste något om det där. Men dom visste typ inte om det heller var det hade gått snett så då kopplades jag tillbaka till röntgenavd. igen och sen skulle jag prata med någon Anette, men hon satt tydligen i möte så hon fick ringa upp mig.

Och ja nu när jag fick prata med Anette så sa hon att det måste ha blivit nå fel i kommunikationen men hon visste inte vad. :/
Så nu iaf fick jag en ny tid dit på måndag. Jag är nervös inför den undersökningen då jag aldrig har gjort en angiografi någon gång..

Det ända jag vet är att man ska ta blodprover och så på vårdavd. först och sen får man klä sig i sterila operations kläder och sen ligga på ett undersökningsbord i typ en timme medans dom för in nån plast slang i ljumsken och kollar hur det ser ut. Sen får man ligga någon timme/timmar på vårdavd. och vila och då kollar dom så att man inte blöder från insticksstället.

På mig ska dom undersöka området kring aortan eftersom det kom fram på en röntgenbild att en/två (jag vet inte) skruvspetsar är i nära anslutning till aorta, så dom ska kolla då hur nära dom/den är inför då en eventuell operation.

RSS 2.0