Jag var på röntgen 19 oktober för att kolla hur mina skador läker. Men chockbeskedet jag fick från min husläkare Christina var att foten har inte läkt alls och dessutom har ena benet i foten åkt snett! Vad i hela friden!
När jag var på KS och dom röntgade foten så var benen fint paralella med varandra så det skulle få självläka, men nu efter att jag slutade med kryckorna så har antadgligen något gjort så att benet hoppat på sidan..
Så ja nu har jag fått en tid till en ortopedkirurg som ska ta beslutet om jag ska operera foten eller inte..
Jag har tid dit 24 november och den väntan känns som en evighet! Det jobbigaste är att inte veta vad dom kommer att säga och vad som kommer att hända..

Dessutom har jag också, för att salta på det ytterligare fått en läkartid till Helena Saraste. Och då förhoppningsvis få reda på om jag även ska operera ryggen.

Väntan, väntan, väntan.. Jag HATAR DEN!!!

Vad ska man fördriva dagarna med till det är dags för läkarbesöken? Jag är rädd, jag är nervös och jag gråter när jag är själv, livet känns rent ut sagt förjävligt just nu..

Jag håller även på att gå hos arbetsförmedlingen och vi har påbörjat en plan för arbetslivsinriktad rehabilitering. Har ingen aning om hur det kommer gå med det när jag kommer bli invalid för ett tag igen..

Det är helt enkelt bara att se vad läkarna säger. Blir jag opererad i foten lär jag få hoppa på kryckor ett tag igen. Det ser jag däremot inte fram emot då det är så otroligt jobbigt!